|
hon ger mig skuldkänslor före,
under och efter varje måltid.
hon vill straffa mig.
är vilsen i mina känslor. är i ett virrvarr av ingenmansland.
vill äta upp allt jag ser samtidigt som jag vill spy rakt ut.
ständigt illamående och värk i magen. jag hatar DIG.
är jag mig själv eller någon annan? vem är det som känner efter?
sjukdomen är stark och har ett järngrepp. tårarna slutar aldrig att rinna.
helvetes jävla SKIT.
vill döda.
om ni bara kunde ha hjälpt mig. lite tidigare.
om ni bara ville se att jag var och ÄR sjuk.
det vore lättare för mig då,
otroligt mycket lättare.
det är dags att jag skriver ett brev.
|
det är jävligt jobbigt just nu.
vill bara lägga mig ner och dö.
ja, ni vet. DEN DÄR känslan.
den som tar över ens förstånd när man minst anar det.
jag som ville ha en underbar dag.
hur kunde det gå såhär snett???
|
|
en glamorös brutta. snygg som attan. skådar dock NOLL UTSTRÅLNING. vad tänker hon på? känslan är död och säger mig att hon inte mår särskilt bra.
jag kan inte hjälpa er.
jag kan ju inte ens hjälpa mig själv.
|
det är SÅ man känner SIG 
ändå kallar du mig PUCKO?
|
det går inte att skylla på något annat. inte heller att låtsas att man har magsår eller magkatarr.
äter vi inte tillräckligt med mat och får i oss för lite energi fungerar inte tarmsystemet. PUNKT.
när du börjar med normala portioner, äter fem-sex gånger om dagen kommer du märka skillnaden.
min mage har bråkat med mig de senaste veckorna och jag vet VARFÖR.
sjukdomen har fått utrymme och det har den tagit med RÅGE.
det är anorexin som har haft kontrollen.
inte lika mycket mat som på dagvården.
ändå tickar VÅGEN UPP.
hatar det.
får skylla mig själv.
helt enkelt. punkt.
|
ibland vill jag inte vara människa.
ibland vill jag inte leva.
oftast snyter jag mig och tar mig samman när dessa tankar poppar upp i huvudet.
men det är svårt att vara modig, stark, lycklig och klok på samma gång.
ibland måste jag få låta känslorna flöda fritt. eller är det FEL?
de är ganska svåra att stoppa...
hatar sjukdomen och vad den gör med mig. känner mig som ett monster.
att vara älskad av andra runtomkring räcker liksom inte.
jag vill bara TYCKA OM MIG SJÄLV...
jag vet att det går, men är det för mycket begärt?
|
jag är arg. jag är förbannad. jag är förtvivlad. jag är mätt.
portionen som serverades på dagvården kändes INTE normal.
köttfärslimpa med klyftpotatis. hujedamig. det var inte gott.
det växte i munnen och maten på tallriken tycktes aldrig ta slut.
hjärnan räknade kalorier och såhär i efterhand känns det som minst 1000.
till köttfärslimpa har man väl KOKT POTATIS?! inte sönderfriterade bitar 
känner mig stor som ett hus. samtidigt som jag vet att jag behöver gå upp i vikt.
intalar mig själv vareviga dag att detta är den enda och den rätta vägen.
för att bli frisk, pigg och stark så behöver jag ÄTA MAT. finns inga genvägar.
samtidigt kan jag inte rå för att skrika, gråta, sparka i golvet när magen skriker.
den gör ont och illamåendet håller i sig efter fyra timmar. vill nästan spy?
idag åt jag den största lunchen någonsin. mina ögon ljuger inte längre.
nu är jag hemma i falköping och undrar HURIHELVETE denna helgen ska fungera.
känner ingen motivation alls till att äta de närmsta fjorton dagarna. hujedamig.
|
|
|
|
|
|
En gratis blogg från Devote.se. Starta en blogg du också.
http://bootylicious.devote.se
|
  
|
