|
idag är det redan torsdag. har varit på avdelningen i ca 1,5 vecka.
tiden går långtsamt samtidigt som den rusar iväg. hmmm.
kl 09 är det dags för uppföljningssamtal med en ur mitt vårdlag samt underläkaren.
vi kommer att gå igenom hur det går för mig, mina intryck, hur jag mår, frågor, önskemål mm.
det kommer förmodligen bli tal om hemträning och jag har ett förslag som jag filar på 
gårdagen var verkligen HEMSK.
tårar som aldrig tog slut.
känslor som svallande.
svåra att beskriva.
pappa var här på besök. det var skönt att få kramas och snörvla ner honom istället för personal.
han åkte fyra timmar fram och tillbaka bara för att få vara hos mig i 40 minuter. ÄLSKAR dig.
vi satt på mitt rum och tjatade en stund och sedan gick vi ut och "tog luft" på utemöblerna.
där kunde jag skrika lite i ärmen på tröjan. det gäller att passa på. haha.
jag är ett virrvarr.
helt jävla galen.
|
|
|
hon ger mig skuldkänslor före,
under och efter varje måltid.
hon vill straffa mig.
är vilsen i mina känslor. är i ett virrvarr av ingenmansland.
vill äta upp allt jag ser samtidigt som jag vill spy rakt ut.
ständigt illamående och värk i magen. jag hatar DIG.
är jag mig själv eller någon annan? vem är det som känner efter?
sjukdomen är stark och har ett järngrepp. tårarna slutar aldrig att rinna.
helvetes jävla SKIT.
vill döda.
om ni bara kunde ha hjälpt mig. lite tidigare.
om ni bara ville se att jag var och ÄR sjuk.
det vore lättare för mig då,
otroligt mycket lättare.
det är dags att jag skriver ett brev.
|
jag är så arg. förbannad på den här skiten.
jag vill inte värdera mig i spegeln eller på vågen.
varför kan jag inte bara FÅ MÅ gott?!
vill inte mer, begär inga miljoner eller några under.
bara att få leva i någorlunda lugn och harmoni.
snälla.
|
|
morgonen var hemsk. jobbig som tusan. vågen tickar snabbt uppåt.
visade plus ett kilo sedan i torsdags och jag VET att det är BRA.
det är precis därför jag är här, för att vikten ska arbetas till något mer hälsosammare.
svårigheten ligger i att motivera sig själv, vid varenda måltid och speciellt de dagar man vägs.
ringde kärleken imorses och grät en skvätt, han kom snabbare än blixten. med KÄRLEK 
ditt underbara leende och närvaro gjorde att det liksom bubblande inom mig,
TACK för den gigantiska bukett med vita och rosa blommor som jag fick. orden och den värmen du gav inspirerar och motiverar.
tillsammans ska vi bygga en framtid. den kommer bli fantastisk.
jag ska bli FRISK från ätstörningen. du väntar på mig och älskar MIG för den jag är.
möjligtvis en smula mer när jag blir bootylicious på riktigt?!
|
jag är VÄRD den här vården.
jag har en dödlig sjukdom.
det är FARLIGT för mig att gå ner i vikt,
jag måste arbeta UPP min vikt.
min kropp behöver all näring den kan få,
den är mig evigt tacksam för vad jag gör med den nu.
även om anorexin säger att jag är FETFETFET.
känns konstigt att bo på ett sjukhus.
personalen är här för MIN skull, för att hjälpa MIG.
jag kommer bli fri från ätstörningen.
det FÅR ta TID. det får ta LÅNG tid.
huvudsaken är att jag aldrig ger upp.
jag kommer få mitt liv tillbaka.
|
varför kommer det inga tårar?
varför blir jag inte tokig eller arg eller ledsen? 
kanske trycker jag undan anorexin?
kanske trycker jag undan mig själv?
är jag TOM eller FULL?
vad säger hjärtat? vad säger hjärnan?
för första gången på väldigt länge är jag LUGN. en väldigt ovan känsla. men jag är trygg nu.
brukar annars känna en inre oro och stress, tankar som funderar kring måltiden som var eller måltiden som kommer. hjärnan som frenetiskt räknar kalorier. plus/minus/noll.
här på östra äter jag tre eller fyra gånger så mycket mat som jag gjorde hemma, men det är inga farliga mängder, det är normala mängder. självklart känns det konstigt och jag blir väldigt mätt och ibland illamående, men jag börjar inse att detta är SUNT och FRISKT. den tortyr som jag utsatte min kropp för i många år har äntligen fått ett slut, jag har börjat på ny kula och jag är tacksam över att få hjälp med detta. som jag levde förut var inget liv, det var en mardröm. ett liv med anorexi är inget liv. här på avdelningen finns stöd och hjälp, här finns underbar personal att prata med om vad som helst. de finns här FÖR MIG.
det är inte enkelt, det är svårt.
men jag tror redan att jag kommit en bra bit påväg mot friheten 
|
idag blev det promenad i SOLEN. jag log och skrattade.
personalen här är underbar, patienterna likaså.
jag tror jag kommer fixa detta
|
|
|
|
|
|
En gratis blogg från Devote.se. Starta en blogg du också.
http://bootylicious.devote.se
|
  
|
