hej vänner. hur mår ni?

jag mår apa. fick ett tråkigt besked idag. det smärtar att behöva berätta detta.
dagvården är över för min del. jag får inte vara kvar. min sista vecka nu.
de säger att "det vore orättvist att låta mig att gå en behandling utan resultat".
de vill att jag lägger in mig på slutenvården. det vill inte jag. kort och gott.

under mina tre veckor har jag knappt gått upp ett halvt kilo. det är inte mycket, jag vet det.
men det går iallafall åt rätt håll. jag har varit så fruktansvärt motiverad och fått positivt beröm från personalen som tycker att jag är jätteduktig. men de känner att de inte räcker till för mig.
att min sjukdom är för stark. de vill att jag ska ta emot dygnet-runt-stöd.
 
jag har kämpat och brottats. jag har gått emot anorexin femtioelva gånger dagligen.
normala portioner, sex måltider om dagen, smör på mackan, näringsdrycker,
slit och släp. många tårar har det varit. jag ville och VILL bli FRI.
varför räcker det inte? vad ska jag göra?

känner mig TOM, ensam, förbannat, besviken, övergiven och lämnad åt mitt öde (?!)
jag vill bli frisk och jag vill ha dagvårdens hjälp, men de vill inte ha mig...
ville framförallt visa ER och vill fortfarande visa att det minsann GÅR att bli frisk från ÄS.
att livet är vackert och att det kan levas. att vi är värda att njuta av tillvaron.

det gör så jävla ont just nu. så jävla ont. känslan kan inte beskrivas bättre.

jag har gett mig själv ett löfte denna veckan. och det är att ALDRIG sluta äta igen.
hur dåligt jag än mår eller hur gärna jag än vill gå tillbaka till svält och ana, BIG NO NO.
jag har varit nere på botten och sett det värsta. helvetets portar stod vidöppna.
en dag orkar hjärtat inte längre slå i en utmärglad kropp. vi kan inte lura oss själva för evigt.
ta kampen idag, vänta inte tills imorgon eller någon annan dag. livet väntar inte på dig.